Alvar vs Jones

Sista torsdagen i karlskrona är nu snart till ända. Veckorna har gått fort, det kan nog de flesta av mina flottistkollegor här hålla med om. Vi började här, en mörk och regning oktober kväll, blöta, förvirrade och med förväntningar av både det positiva och det negativa slaget.
De första två veckorna utan permis var helt klart påfrestande. Man var helt ny, kände ingen och kände framförallt inte till det militära systemet. Det var lite som att börja om från skratch. Man skulle lära sig stå, gå, äta, sova, skita, krypa, skrika, ta befälet, lämna av, anmälan, gradbeteckningar hit och dit och efternamnet på hela plutonen, allt detta innan man ens hade fått se ett vapen eller ens fattat vad skiten gick ut på. Till råga på allt hade jag precis, någon månad innan träffat en tjej i stockholm som jag var grymt ororlig för att " dras ifrån" pga. Lumpen. Jag kan med hjärtat på handen säga att telefonräkningarna till en viss person de första veckorna (hmm) månaderna var högre än jag vågar tänka på idag. Iaf veckorna gick, ärtsoppa och ak5-patroner averkades i en hiskerlig takt o rätt som det var så var vi klara med GSU:n ( för icke militärterms insatta så betyder det Grund Soldat Utbildning). Skönt tänkte vi och gick på jullov. Ta mig faan det skönaste jullovet jag haft i mitt liv mkt på grund av att man för en gång skull fick tillbringa lite tid med sig själv (den som utläser något perverst ur det där kan ju ta o fundera på att skaffa ett LIV). Faktum är att jag räknade lite på det där och kom fram till att jag under mina första 7 veckor i konungens tjänst inte hade tillbringat en dag ensam, för mig själv, knappt ens 3 timmar. Nätterna räknades såklart inte in för då man sover 6 personer i samma lilla rum med allt vad det innebär av folk som springer o kissar på nätterna, kommer hem aspackade o ska krypa ner under täcket på en o diverse obehagligheter.  
Tog bussen tillbaka efter 3 veckors välförtjänt lov och tillbaka i Karlskrona sätts man nästan omedelbart i skolbänken under SSS (sjöstridskolans) välbeprövade vingar. Nu kan vi börja snacka seeeega dagar. upp kl 6, käka, duscha, uppställning vid 7, ivag till sss. Runt 16:10 var vi klara på sss, då tillbaka o käka o sen dö i bingen på logementet. Man var så mör i huvudet efter de dagarna så man trodde man fått en 100 kilos sten inbultat i skallen. Om man skulel spola tiden framåt från då till nu med 10000 ggr hastigheten skulle det ungefär ta.........................................................................................................................................................så lång tid. Och nu sitter man här. Det är torsdag, inte ens en vecka kvar tills vi blir omkomenderade till 4.SjöFlj på Berga i Sthlm. Har man då lärt sig nått?
Defenitivt, jag har träffat människor här som jag antagligen, troligen, defenitivt aldrig hade träffat om jag inte gett mig in i "företaget" , människor som har förändat mig som person till det (för hoppningsvis) bättre, dels socialt men även mentalt. 
Nu är det väl bara att surfa med o göra sitt bästa så får vi se hur långt det bär, bara 246 pinnar kvar nu till muck så va faan. Om ni undrar hur det gick med tjejen så kan jag ju meddela att det har gått shiiiit bra (= 
Och ja tro faan att man saknar varandra men det är ju bara en bekräftelse på att man har nånting gemensamt, i vårt fall att vi älskar varandra vilket är grymt härligt.

Fortsättning följer när tiden har talat, jag följer den med spänning, vad som helst kan hända, bara man ger sig faaan på det så....

Korpral Knutsson 13-2-08
Karlskrona, Sweden